PFAFF ambassadör
För elva år sedan, när min mormor gick bort, fick jag ärva hennes symaskin. Det var en maskin från märket  PFAFF och den har hängt med på många syprojekt under åren, stora som små. Och tänk, även om den sjöng på sista refrängen redan innan, gick jag och vann en sy-tävling i höstas. Komiskt nog var förstapriset en ny PFAFF symaskin. Vilket betyder att jag har gått och blivit en entusiastisk PFAFF-användare, utan att jag knappt vetat om det haha. 
Tack vare tävlingen och att jag redan hade en PFAFF fick jag förfrågan om att bli ny ambassadör för PFAFF Sverige, vilket jag såklart ville. Märket har jag ju uppenbarligen tyckt varit bra eftersom mormors gamla maskin har hängt med mig i 11 år. Idag presenterades jag på deras hemsida, och här kan du läsa en intervju med mig. 
 
 
Under året kommer jag visa upp mina olika sy-projek som jag tar mig an med maskinen. Både här på bloggen, men också på mitt instagramkonto. Som till exempel denna kjol jag sydde idag.
Älskar verklligen den gula färgen!
 
Ps. Brudklänningen jag berättar om i intervjun ser ut såhär, för den nyfikne :)
Takmobil

"I det enkla bor det vackra", och visst håller jag med dig Ernst! För blev inte denna takmobil ganska fin, som jag gjorde tidigare idag?
Den är gjord av 6 grillpinnar, träkulor, tråd och transparent, cremefärgat papper.
Nyfiken på hur jag gjort?
Av det transparenta pappret, (köpt i en pysselbutik och är tjockare än vanligt bakplåtspapper), klippte jag ut 6 st lövformade bitar. På varje bit gjorde jag två hål och trädde igenom en grillpinne och drog "lövet" till ena änden. På den andra änden av varje pinne satte jag fast en träkula så vikten blev mer balanserad när jag väl hängde upp den. 
Som man kan se på bilderna är pinnen längst ner på mobilen mycket längre, och det är för att jag använt 2 grillpinnar och limmat ihop dem med en träkula i mitten. Tyckte det blev fint att ha den nedersta längre. Men det roliga med sådana här typ av pyssel är att det finns ingen mall hur den ska se ut. Man får ju faktiskt forma den hur man vill. 
 
Nu hänger den i taket, ovanför soffbordet och är sådär lagom mycket, om ni förstår vad jag menar. Den liksom är där och rör sig stilla och lugnt, men tar inte för mycket fokus. 
 
 

Några stunder i januari
Några dagar in på januari tyckte vi det var dags att ta bort ena långsidan på Bodils spjälsäng. Hon blev ju 2 år slutet av november och för oss kändes det lagom att ta nästa steg nu. Det har gått över all förväntan. Första natten vaknade jag av att Bodil satt på golvet och grät för då hade hon rullat ur, men det är också enda gången. Ingen större skada skedd heller för vi hade lagt kuddar på golvet, men nu sover hon som en prinsessa där.
I samma veva som vi ändrade sängen passade jag på att möblera om lite i hennes rum. Jag tog bort madrasserna som var placerade bredvid garderoben och ställde istället hennes kök där. 
Den här lille gossen har blivit över fem månader nu, och två tänder rikare. Men de kom redan när han var 4,5 månad. Amningen går oftast bra men jag blir biten direkt han känner sig mätt och ligger kvar och snuttar. Det har till och med börjat blöda ibland så vi får se hur länge jag kan fortsätta. Får väl börja pumpa ut mjölk i värsta fall.. 
Jag tycker min nya version av "Värme" blev så fin som jag hoppades på. Och det är många som håller med mig, för sedan jag lagt in den i shopen har flera stycken klickat hem den. Så himla skoj!
Hur mycket en försöker så kommer man inte runt det. En semla måste man äta varje år. Och sedan åren utomlands har jag snällt fått ställa mig och baka egna när jag varit sugen. Även detta år. Och som sagt, en vill man ha, sen är man ganska nöjd efter det. 
Snön kommer och går här nu, men när den väl håller sig kvar en stund är dedn här damen väldigt nöjd! 
En nystädad arbetshörna. Om inte penslarna ligger framme står symaskinen där, oftast! Men den är mest fotovänlig när bordsytan är tom hehe. 
De två senaste helgerna har det bjudits på kalas. Senast var igår då vi firade Tobbe. Han och Valeria hade införskaffat en polaroidkamera som samtliga blev förtjusta in. Kul att ta bilder som känns väldigt mycket i nuet.