En i veckan blev en varannan månad

Vilken bra karaktär jag har som håller vad jag säger (skriver). Hmmm.. Det verkar som att ett blogginlägg i veckan blir övermäktigt för Kajsa Hagelin. Men nu är jag här inne och säger Hej, två(!) månader senare. Jag vet inte ens varför, för jag funderar om jag ens ska hålla bloggen i liv eller inte.. Det sitter ju (uppenbarligen) inte naturligt i mig att skriva av mig här då och då. Det känns bara trögt och jag har ingen aning om vad jag ska skriva. Det är så mycket lättare när jag har gjort något projekt och skriver om det. Och det kanske är det som är roligast att läsa om? Vad tror ni? Ska bloggen bara handla om DIY projekt i alla möjliga former?

Under tiden jag funderar på det kan jag visa min nygamla arbetsplats. Det var ett litet projekt jag drog igång för några veckor sedan. Behöver förändring ofta i mitt hem. Ibland lite för ofta enligt min man. Men jag har alltid varit sån. Blir rastlös när jag ser saker och möbler stå på samma ställe för lång tid. Blir mer stressad av det än att bara känna ”Skööönt att allt känns färdigt här hemma..”

Gardinerna i sovrummet har åkt ner, och vägglampan som satt i en av våra hallar har flyttat hit. Ger mig bättre belysning när jag sitter och målar. Mitt arbetsbord som är över 100 år gammalt och ärvt av mannens föräldrar står perfekt här under fönstret. Gillar att sitta vid fönstret och arbeta på dagarna. Stolen hade tidigare en gul sits men jag har klätt om det med ett loppisfyndat tyg.

Knä i högläge

Hej,

För en vecka sedan prick gjorde jag en knäoperation. Som jag längtat men varit nervös över. I våras när jag var mitt inne i träna-inför-tjejmilen-flowet hände något konstigt med knäet. Inte i och med träningen, utan det var en vanlig morgon hemma när jag satte mig på huk och kunde knappt ställa mig upp. Både jag och Markus trodde 100% att menisken gick av där och då. Vi bodde då i Tyskland och jag fick möjlighet att göra en magnetröntgen bara någon dag efter. Dessa svar visade att jag hade en broskbit som låg löst i knäet och störde och låste knäet då och då. Och detta trodde jag var en ny skada, men det visade sig att jag har gått med detta i många år. Utan att ha störts av det. Tills då och fram till operationen förra veckan. Med fastande mage och torraste huden av ”operationstvålen” man måste duscha med två gånger promenerade jag till kliniken. Konstig känsla för de senaste två veckorna har knäet känts så himla bra och jag har kunnat gå helt ostört. Med andra ord har broskbiten legat på ställe och inte tryckt på leder. Och att gå och operera knäet för att sen bli halt kändes minst sagt lite knasigt.

Men operationen gick bra och de kunde plocka ut den lilla biten, som visade sig vara ca 1,5×1,5cm stor. Eller ja, läkaren hade trott den skulle varit större och blev positiv överraskad.

Nu går det ingen större nöd på mig. Knäet känns förvånansvärt bra och knappt svullet. Jag kunde till och med ta mig till Stockholm på Klimatfrukost två dagar efter operationen. Även om jag mest satt alltså. Och så glad att jag kom iväg på detta trots allt, för så nyttigt och vettigt samtal vi fick lyssna på. Klicka på länken och läs en bra sammanfattning som Emma skrivit.

Nu varvar jag att ligga i soffan med knäet i högläge och jobba vid skrivbordet hela dagarna. Klagar inte.

Nytt år, ny satsning?

Stackars lilla blogg, det är inte mycket med dig just nu. Och vem annan kan jag skylla på än mig själv? Nej ingen..

Men nu är det nytt år, och jag har kommit på ett bra nyårslöfte; att publicera ett blogginlägg varje vecka. Det känns rimligt för går jag på för hårt kommer jag bara göra mig själv besviken. Det är bättre att glatt överraska mig själv om det råkar bli fler än ett tänker jag.

Nåväl. Nytt år då. Till och med nytt decennium och innan jag kickar igång detta år vill jag backa tillbaka lite och sammanfatta hösten och min första tid här i Sverige som egen företagare. Att säga att jag varje söndag längtar till måndag och ny jobbvecka säger väl mycket att jag älskar mig jobb?! För visst är det så. Och jag är så glad att jag gav mig fanken på att satsa på detta nu. För oj vad jag skulle ångra mig om jag bara satt och pratade om att jag vill satsa på mitt företag som illustratör, men aldrig slå slag i saken..

Nya och gamla kunder och roliga samarbeten har gjort att hjulen rullat, minst sagt. Personliga illustrationer har och är min primära arbetsuppgift, men att skapa nya motiv som blir prints att sälja direkt från mig och eller hos mina återförsäljare är också det jag jobbar mycket med parallellt. Sen kan det vara så att jag har hunnit komma på mängder av nya idéer som jag önskar gå i lås i framtiden. Det bästa ju, att idébanken fylls på hela tiden.

Under hösten har jag även fått möjlighet att träffa flera nya människor vilket har gett till inspirerande samtal och möten. I början av december bjöd jag hem tjejerna från Vintagefabriken, som jag samarbetar med, på en mysig lunch och gött häng. De har ju båda blivit mammor (på samma dag(!)) så sina småttingar var såklart med. Mycket bebisgos blev det. De hade med sin kamera och passade på att ställa lite frågor till mig, som du kan läsa här.

Sen har jag varit några vänder i Stockholm. Först blev jag inbjuden att gå på en mysig frukost som Klimatklubben anordnade. Det var årets sista tillfälle och denna gång bjöds vi in till Nordiska museet. Emma har skrivit om detta tillfälle. Och bara två dagar efter detta hade jag blivit hembjuden på en kaffe och gött snack hos Emma Sundh. Trevligare, peppande och klokare människa får man leta efter. SÅ glad för denna pratstund och hoppas det blir många fler.

Nu kör vi. 2020, jag känner på mig att du bjuder på mycket fint. PUSS!

Ett paket med omtanke

Detta inlägg är ett samarbete med PFAFF Sverige.

För några veckor sedan kom ett sött litet paket genom brevlådan på dörren. Det kom från en instagram-vän, som tyckte det var så tråkigt att hennes tröja, som hon knappt använt, gått sönder i tvättmaskinen. Hon skrev själv i sin lilla hälsning att hon då hade tänkte på mig, Bodil och min symaskin och tyckte att tröjan kanske kunde få leva vidare med lite omvandling. Alltså hur gulligt.

Så tidigare i veckan när jag hade en pigg(!) sjukling här hemma passade jag på att sy klänning av tröjan. Bodil blev så mallig när hon fick på sig den haha. Den fick helt klart godkänt. Tror mycket berodde på att den var 100% lekvänlig.

Och till det bästa av allt. Jag har bara använt resår och kantband. I halsrigningen sprättade jag upp en liten bit i sömmen så jag kunde trä in resår i den dubbelvikta kanten. Detta gjorde jag för att göra halsringningen mindre helt enkelt.

Ca 10 cm upp från tröjans nedre kant sydde jag fast ett kantband på insidan av tröjan. Och där i trädde jag också igenom resår. För att skapa lite volang i klänningen.

Tips tips om du också blir sugen att omvandla en vuxentröja till en barnklänning.

Det var allt för mig!

Sytt byxor

I samarbete med PFAFF Sverige

Lyckades nog köpa det skönaste tyget att sy ett par byxor av i modell pösig. Fin färg till hösten också, visst!? Tyget kommer från Stoff&Stil.

Och hör och häpna. Jag har inte gjort eget (!) mönster denna gången, utan utgått från ett färdigköpt från Stoff&Stil. Men, yes, det finns ett men… Jag har ändrat om det lite. Kortade av byxorna på längden samt gjorde midjan högre och addade till de två veck i fram. Men i övrigt. Det går ju himla fort att sy ett plagg när man har en mönster..

Väldigt glad över att jag valde med fickor också. Gör mycket för den lilla extra detaljen och det blir inte ”pyjamasbyxa” som kanske kunde gett känslan utan fickor.

I midjan har jag trätt ett 5 cm brett resår och sytt fast det med raksömn så det inte snurrar sig. Trodde inte jag behövde göra det först men varje gång jag provade byxorna så kände jag resåret innanför som hade rullat ihop sig. Plus att jag tycker även det är en detalj på byxan som ser mer genomarbetad ut.

Jag kommer lätt sy fler byxor i denna modell. Och till sommaren kommer jag använda mönstret men göra shorts av. Perfekt!

Sytt kimono

I samarbete med PFAFF Sverige

Mitt absoluta favoritplagg sedan många år tillbaka är kimono. Så bra plagg tycker jag. Som en kofta, men inte för varm och jag gillar de längre modellerna. När jag nyligen var i Varberg med min syster en helg stannade vi till på Stoff&Stil i Gbg på vägen hem. Där hittade jag det tyget som skulle bli perfekt som kimono till hösten.

Hade egentligen köpt ett mönster som jag skulle utgå ifrån, men insåg att jag nog skulle trivas bättre i en modell jag redan har, som också är lite längre. (Kimono från Lindex som släpptes i samarbete med Kate Hudson 2014. Googla så ser ni). Sagt och gjort. Klippte ut delarna utifrån den redan befintliga kimonon och sen var det bara att sy ihop delarna. Okej, det lät kanske lite för enkelt än vad det var. Men jag sicksackade alla delar först, sen sydde jag ihop fram -och bakstycke.

För att skapa en finare finish vek jag in kanterna dubbelt innan jag sydde dem.

Smidigt att sy plagg som har ärm men som sitter ihop med resten av plagget utan att behöva sy fast dem separat. Usch vad dåligt förklarat jag känner att detta är nu, men som tur är kan ni ju se bilderna som förtydligar det jag vill försöka säga i text haha.

Syskonmatchat med manchester

I samarbete med PFAFF Sverige

Det kan hända att jag kommer sy flera plagg som syskonmatchar efter det här. Kan hända hehe. För hur gulligt är det inte?

Till Bodil har jag sytt min favoritmodell på byxa till barn; Culottebyxa. Denna gång i vit manchestertyg jag köpt på en secondhandbutik här i Eskilstuna. Och eftersom jag sytt byxor i samma modell innan hade jag redan ett bra mönster som jag kunde utgå ifrån. Ett mönster jag för övrigt målat själv utifrån ett par köpta byxor.

Nu fick jag bara förlänga benen lite då fröken vuxit en del under sommaren.

Melker fick ett par hängselbyxor och det gick av bara farten att sy dem. Jag rotade fram ett mönster jag gjort för länge sedan och chansade rätt rejält att det var mått som skulle passa honom. Men ibland har man tur.

Gjorde det superenkelt för mig och klippte ut två exakt likadana delar för fram -och bakstycke. Hängslena måttade jag när jag jag satte på byxan på Melker för att se hur långa dem behövde vara. Ca 45cm och 3,5cm breda.

Det är lite svårt att se på bilderna, men på insidan av övre delen på byxan (delen vid bröstet och ryggen) har jag sytt ett foder, för att slippa några fula kanter på sidorna. (Jag använde vitt lakantyg till detta.) Ser genast mer arbetat ut när en gör så, och även när en syr en dekorativ söm längs kanterna. Detta håller även innefodret på plats och pressas samtidigt till. Tips!

Enda ”detaljen” på byxan är tryckknapparna som jag satte fast, för att hålla byxorna uppe.

Nu har kidsen varma och sköna byxor att leka runt i, i höst.